Fredagen den 25 april 2008 anordnade ISIS ett spännande symposium på
Sjöfartshuset, Skeppsbron 10 i Stockholm. Bland åhörarna fanns
det personer både från Stockholms Län, Jurister och olika behandlingshem
etc. ISIS ordförande Malou Magnusson hälsade alla välkomna och
presenterade första föreläsare Carl-Göran Svedin ( professor
i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet). Carl-Göran
började berätta om aspekter på aktuell forskning och behandling.
◊
Carl-Göran har tillsammans med Lena Banck skrivit boken: Sexuella övergrepp
mot flickor och pojkar. Carl-Göran pratade också om Elefanten som
är en specialiserad behandlingsenhet i Linköping, där finns det
flickor som är utsatta samt pojkar( 18 år) som gjort övergrepp
mot andra barn. Om intresse finns det ytterligare en bok: Children who don´t
speak out, som innehåller de tio första barnen, från ursprungligen
Huddinge samt Norrköping som blivit utsatta för barnpornografi. Varför
har då barn så svårt att berätta om övergrepp, det
kan bero på att de är rädda för att bli trodda, blivit
skrämda till tystnad, skäms. De till och med kan bli anklagade samt
utsatta för fysisk bestraffning och så vidare. Sexuella övergrepp
har ett stort mörkertal, där 3000 nya fall anmäls varje år.
Alla fall ska utredas i systemet som innefattar: Polisanmälan, utredning
etc. Vad finns det då för typer av sexuella övergrepp? De delas
in i:
• Ofredande: Visad pornografi, blottare som visat sig, förslag om
sex.
• Sexuellt betonad för beröring: Intim exponering av genitala
områden.
• Beröring av genitala områden: Samlag, samlagsförsök,
Oral – eller analsex.
◊
Könsdelningen är traditionell vid sexuella övergrepp, det är
75 % flickor som är utsatta. När man undersöker barn som varit
utsatta för övergrepp använder man sig av ett frågeformulär.
De innehåller frågor som: Har någon blottat sig för dig?
Etc.
Under denna forskning visade det sig att 1000-2000 av ungdomarna har sålt
sex 1 gång eller högst 5 gånger. För de barn som blivit
utsatta för övergrepp visar det sig att den de berättat det för
är det majoriteten en kompis i deras egen ålder. Oftast sker övergreppen
av en kompis eller någon närstående. Undersökningen visar
också att de som inte berättat, mår mycket mer sämre än
de som har berättat. Det som också kan skilja åt är om
man har en bra ”familybonding”, då är chanserna större
att man berättar än om man inte har det. Inom psykiatrin är det
så mycket som 50 % av de inneliggande patienterna som blivit utsatta för
sexuella övergrepp.
◊
Att läka efter sexuella övergrepp.
Denna föreläsning var det en överlevare som berättade om
sina upplevelser. Åsa Alidasdotter är namnet och hon blev sexuellt
utnyttjad av både sin pappa och farfar, från att det hon var 1 år.
Hon kunde inte till en början berätta om övergreppen eftersom
hon hade minnesluckor. Åsa levde med en man som blev våldsam samt
fick alkoholproblem. När hon fick sitt första barn, en son överväldigades
hon av känslor och funderingar som att ”hur ska jag kunna skydda
det här barnet?” Anledningen att Åsa stannade kvar hos sin
exmake, var strategiskt, hon ville ge sin son ett syskon, för att de skulle
kunna skydda varandra. Hon fick sedan en dotter och när dottern skulle
fylla 11⁄2 år började hon få flashbacks från de
övergrepp som hon själv varit utsatt för. När dessa flashbacks
kom, fick Åsa somatiska symptom som att lederna knöt sig och hon
fick svårt att andas. Hon blev dissocierad. Åsa jämför
sitt posttraumatiska stressyndrom med herpes, att minnena är som ett virus,
kan ligga latent för att sedan plötsligt kan ”poppa upp”
.
◊
Åsa börjar sin föreläsning med att visa en film som gjordes
när Åsa var mitt uppe i sitt läkande. Åsa gjorde om sitt
rum till ett flickrum för att återupprätta det barn hon än
gång var, innan hennes barndom och själ blev berövad genom övergreppen.
Åsa berättar att man blir främmande för sig själv,
idag har Åsa många gestalter som reagerar olika beroende i vilka
situationer hon befinner sig. Åsa har en känsla som följer henne
genom livet och det är förödelsen. Någon som har gjort
stora sår i en är inget som läker i en halvvändning. Det
som är värst för Åsa är den ”vitkritade”
skräcken hon fått uppleva, ibland önskar Åsa att få
dö, offras. Allt Åsa gör i livet gör hon för att kunna
sörja och klara av livet. Den enda gången hon kan få vila från
allt är när hennes barn är hos deras pappa. Detta växande
är det som ger Åsa hopp, hon tar bara ett steg i taget. I filmen
sjunger Åsa starka sånger om hur hon känner sig samt läser
texter som Åsa skrivit.
◊
Hennes familjehistoria är den att hennes morfar var pedofil, hennes pappa
läkare, mitt uppe i allt innan Åsa förstod vad hon varit med
om, gjorde att Åsa engagerade sig för sexuella övergrepp mot
barn. Åsa har läst alla böcker om övergrepp, gått
på olika debatter samt föreläsningar. Åsa beskriver också
att det kändes som om hon kastade sig ut från tionde våningen.
Åsa rekommenderade en bok av Anna Kari som heter ”Kan inte vara
sant”. Åsa hade oturen att få en terapeut som bara bytte samtalsämnen,
efter diskussioner med terapeuten bestämde sig Åsa för att gå
privat, började gå hos en kvinna vid namn Lena Wallne. Åsa
gick på öppen stödgrupp och fick träffa andra som varit
med om övergrepp samt hypnos, genom hypnosen fick Åsa svar på
att det var hennes egen far som gjort övergrepp. Hon ger en beskrivning
att genom hypnosen ser sig själv, som gummiband mellan sig och denna lilla
flicka hon var. Åsa fick tårar i ögonen när hon berättar
om sin farbror som tyvärr tog sitt liv bara sjutton år gammal.
Efter en session med ett medium, förstod Åsa varför hennes farbror
tog sitt liv, han visste om övergreppen och orkade inte leva med den vetskapen.
Åsa orkade inte erkänna övergreppen, upplevde att minnena var
som bölder på kroppen. En metod hon använde sig av var bland
annat Rosenmetoden. Det är kroppsterapi, Åsa hade den uppfattningen
att läkandet bara skulle ta 6 månader, det tog 6 år.
◊
Åsa listade upp vad läkningen för henne blev:
• Orka minnas
• Våga orka & bryta tystnaden
• Läsning
• Kroppsterapi
• Kreativitet
• Andligheten.
Åsas räddning blev det behandlingshem hon kom till, det berodde på
att de hade hästar. De gav Åsa lugn och känslan av harmoni,
med hästarna kunde Åsa ”prata av” sig. Ingen som försökte
byta samtalsämnen eller tog avstånd av henne. Numera jobbar Åsa
som samtalsterapeut, hon har startat upp Alidasdotter Terapi och Utbildning.
Hennes verksamhet består av:
Samtalsterapi
Personliga bearbetande samtal, rådgivning, stödsamtal och psykoterapi.
Kurser
Personlig utveckling, stress-och krishantering, trauma-och sorgebearbetning.
Personalvård
Friskvård, team- o.arbetsplatsdagar, medarbetarutveckling.
Samtalsgrupper
Gruppterapi och stödgrupper.
Föredrag
Incest – förebygga, upptäcka, behandla.
Åsa har även en hemsida: www.alidasdotter.se
samt mailadress: info@alidasdotter.se
Behandling i grupp.
Gunilla Lundqvist arbetar som socionom, Ph.D och har gjort det i 25 år.
Gunilla berättar att sexuella övergrepp är vanliga samt att barnen
inte vågar eller kan berätta om övergreppen. Risken är
också stor att utsätts man för sexuella övergrepp som barn,
att man som vuxen drabbas av psykiska svårigheter som t ex depressioner,
ångest, fobi, ätstörningar samt missbruk. Vanligtvis nämns
fem sexuella övergreppsvariabler:
• Startålder – när övergreppen börjar
• Övergreppsform- t ex penetration, övrig sexuell fysisk kontakt
och icke-fysisk kontakt t ex exponering.
• Förövare – delas in i 4 grupper: familjemedlem, släkting,
bekant och okänd person.
• Antal förövare – Kan finnas fler än en.
• Varaktighet – Hur länge övergreppen har pågått.
◊
Gunilla berättade att på 90-talet började man uppmärksamma
övergreppen mer. Gunilla är en av få som lyssnar på de
som blivit utsatta för övergrepp. Man ska alltid behandla sexuella
övergreppsoffer i grupp. Förutsättningar för dessa gruppterapier
är:
• Hopp
• Allmängiltighet
• Kunskapsutbyte
• Oegennytta
• Återuppleva och Korrigera känslor
• Social förmåga, imitation.
• Relatera
• Gruppsammanhållning
• Berätta om traumat
• Existentialism.
Sen 1993 har Gunilla startat upp 15 grupper och kände att med allt detta
material de fick, kunde man inte forska om det. Sagt och gjort, Gunilla började
och resultaten har analyserats i en avhandling som presenterades i april 2005,
vid Lunds universitet. Tillvägagångssättet innebär:
• Intervju – enskilt med varje kvinna före gruppterapistart.
• Insamlande av olika data bland annat t ex övergreppsdata.
• Enkäter
• Intervju – sammanställning efter gruppterapin. Hur de upplevde
gruppterapin o s v.
En gruppterapimodell består av tre olika faser som innefattar:
• Fas 1 – omfattade 22 sessioner under 5 månader, ofta två
gånger per vecka. Dessa sessioner var avsedda för varje kvinnas detaljberättelse
om både se sexuella barndomsövergreppen och ursprungsfamiljens sätt
att fungera avseende relationer och familjeklimat.
• Fas 2 – omfattade 15 sessioner under 4 månader, en gång
per vecka. Dessa sessioner var avsedda för genomarbetning av traumat och
dess effekter på det nuvarande livet
.• Fas 3 – Omfattade 9 sessioner under 9 månader, en gång
per månad. Dessa sessioner var avsedda för bearbetning av den kommande
separationen från gruppen och för bearbetning av den begynnande autonomin.
◊
Det som tyvärr inte kommer upp i ytan är att det finns det ett stort
mörkertal av kvinnliga förövare, anledningen till det kan vara
att man inte tror att det finns förövare bland kvinnorna. Under kategorin
släktingar som utför de sexuella övergreppen är det:
• Biologiska fadern
• Styvfadern
• Syskon
• Släktingar
• Far- morföräldrar
• Mor- farbröder
• Mostrar
• Fastrar samt
• Kusiner.
Övergreppen börjar oftast när barnet är 1-6 år, och
att det finns fler än en förövare. Man tittar också på
kriterier, inklusion som är:
• Utsatt som barn
• Minne av minst ett övergrepp eller vetskap om vem förövaren
var.
• Intresserad av att delta i gruppterapi
• Intresserad av att delta i forskningsprojekt.
Det som bidrar till att man inte kan få delta i gruppterapi är så
kallad exklusion:
• Pågående missbruk
• Psykosdiagnos.
Gruppterapin är Psykodynamisk och traumafokuserad och pågår
under 2 år. Skammen över att blivit utsatt för sexuella övergrepp
sitter oftast i ögonen, därför viktigt att man delar skammen
i gruppen. Får man inte ögonkontakt är det viktigt att man går
fram, sätter sig på huk samt håller om sidorna på flickan/pojken
och påtalar att så är det, man har blivit utsatt för ett
sexuellt övergrepp. Beröring anser de är farliga, men Gunilla
valde att lägga sin hand på deras arm och pratade om de olika känslorna
de får, för just beröringar. Man kan berätta för sina
barn om vad man utsatts för oavsett barnens ålder. Det som Gunilla
upplevde och som kvinnorna hon behandlat upplevde var bra under behandlingen
var:
• Att berättandet om övergreppen var obligatoriska.
• Att man fick träffa andra med samma erfarenheter.
◊
Hur bemöta och behandla dissociation.
Dagens sista föreläsare Doris Nilsson arbetar som Psykolog, Ph.D.,
på Elefanten i Linköping. Elefanten är en specialenhet för
barn som utsatts för övergrepp eller blivit utsatta för misshandel.
Doris har mött många barn och ungdomar som blivit utsatta för
olika trauman och som utvecklat dissociativa störningar. Dissociation är
idag ingen egen diagnos utan enligt DSM IV: räknas som en del av posttraumatisk
stress syndrom ( PTSD). Dissociativa störningar är ett misslyckande
i att integrera kognitiva funktioner associerade med medvetande etc. Som exempel
på detta är ett tidigare normalfungerat barn som plötsligt en
dag tappar förmågan att gå eller regredierar och blir småbarn
igen.
Kliniska tecken på dissociation är:
• Minnesluckor
• Identitetsförvirring
• Depersonalisering
• Derealisation
• Förlust av tidsupplevelse
• Fragmenterade känslor eller beteende
• Återupplevelser, utan att förstå orsaken
Flickor visar i allmänhet mer dissociativa symtom än pojkar. Ungdomar
med självrapporterat trauma visar signifikant mer dissociativa symptom
än andra. Vad är då målet med behandlingen, det är:
• Att ha integrerat det man varit med om.
• Att hantera sin ångest inför det man varit med om, övergreppet/en.
• Dåtid – Nutid – Framtid.
• Hitta mål och mening med ett framtida liv.
◊
Bedömningsinstrument man använder sig är olika skalor. DES =
Dissociative Experince Scale. Det kan också vara så att det sitter
psykogent, det vill säga att man kanske inte kan gå. Att det beror
fysiskt, fast det kan bero på övergrepp. Skalorna finns på
olika språk samt det svenska. Elefanten använder sig av den norska
varianten. Den går ut på att hjärnan får berätta.
PÅ BUP – Elefanten har det funnits många svåra trauma
och det har inte bara innefattat ett trauma. Det måste också finnas
en fas av stabilisering både inom personen och av omgivningen. För
en psyko – edukation finns det olika behandlingtekniker syftande till
att integrera det som varit dissocierat. Det kan vara:
• Samtal – trauma fokuserat.
• Tf – kognitiv
• Beteendeterapi, EMDR
• Kroppsterapi
• Symboldrama
• Relationellt, ominlärning.En som varit utsatt för ett sexuellt
övergrepp har berättat för Doris hur känslan är:
Det var så fullt i mitt huvud så det fanns inte mer plats, det är
mer plats nu. Det är som om förhängen hade öppnats. Många
av de utsatta flickorna använder sig mer av bilder än av ord. Det
finns också de flickor som använder sig av dikter för att beskriva
övergreppen/en, de har varit med om.
Något som är skrämmande enligt Doris är att det finns dem
flickor som fått diagnosen autism som det senare visat sig har varit utsatta
för sexuella övergrepp. Författaren Nancy McWilliams har skrivit
att kommentarerna från de utsatta barnen och ungdomarna oftast handlar
om de innersta känslorna. Att de inte har någon chans till kontroll,
de visste aldrig vad som skulle komma eller ske etc.
◊
Hur gör man när man bemöter dessa utsatta barn och ungdomar,
då gäller det bland annat att man:
• Vågar vara aktiv.
• Våga fråga.
• Våga vara sig själv.
• Kunna våga erkänna om man gjort misstag under behandlingen.
• Våga sätta gränser och att ”ramarna” är
tydliga.
• Att de får ta allt i sin takt, inte pressa dem för hårt.
Alla föreläsare som deltagit under detta vårsymposium fick som
tack ISIS- grodanmuggen. Vill tacka ISIS för en välplanerad och lyckad
föreläsning och man fick mer ”kött på benen”,
angående ämnet sexuella övergrepp mot barn. Ser absolut fram
emot nästa föreläsning.
TACK!
Av: Lotta Rooth och Susann Sjöholm