M – en film om en barnamördare

Från ett samtal mellan ISIS-nytts redaktör och filmprofessorn GöstaWerner.

1930 fanns i Düsseldorf en man som hette Peter Kürten och som 1931 arresterades för mord på fem barn och flera andra våldsbrott. Han kallades i pressen för Monstret från Düsseldorf och Vampyren från Düsseldorf. Innan han greps satte han skräck i staden.
Filmen spelades in i början av 1931 innan mördaren dömts och hade premiär redan 11 maj på Palast am Zoo. Kürten dömdes i april samma år till dödsstraff och avrättas i juli 1931.
”Den åtalade har befunnits skyldig till mord i nio fall, begått våldtäkt och ofredande i två fall.
Han döms till döden för varje mord, och totalt 15 års fängelse för sju fall av mordförsök”
(Berliner Börsen.Courier, No. 187, April 23,1931)

Filmen regiserades av Fritz Lang och manuset skrevs av hans dåvarande fru , Thea von Harbou.
Filmen kom under en tid när nazismen var ung, Tyskland desorganiserat och våldet sakta ökade i samhället. Klassmotsättningarna blev tydligare. Kriminella gäng styrde i städerna.
Filmen är svart/vit och Fritz Langs första talfilm. Replikerna är dock sparsamma och dramatiken förstärks främst genom sättet att filma. Istället för att visa barnamord får man se hur mördaren, Hans Becker, spelad av Peter Lorre, köper en ballong åt en flicka som han lockar med sig och hur ballongen senare sakta stiger ensam mot skyn. Mordet är fullbordat.
När mördaren smyger omkring visslar han melodin ” I bergakungens sal” av Grieg och varje gång man hör visslandet ökar spänningen och man känner att ett nytt offer är utsett.
Peter Lorre var dock en dålig visslare i verkligheten så på filmen är det Fritz Lang själv som visslar.

Det som gör filmen mycket speciell är att de var en av de första filmer där polisen gjorde en gärningsmannaprofil långt innan begreppet etablerats.
Det är kommissarie Lohmann (Otto Wernicke) som i polishögkvarteret beskriver mördarens tankar och känslor. I filmen får man samtidigt se mördaren tittande i en spegel och i sitt inre höra Lohmanns beskrivning.
Mördarens ansikte förvrids i ångest och skräck. Det är en av de bästa scenerna men var borttagen i den svenska versionen av filmcensuren då man inte ansåg att det var lämpligt att ”förstå” en mördares drivkrafter i andra termer än medfödd ondska. I de nyutgivna DVD-utgåvorna är dock filmen oklippt. Filmen har en mycket dokumentär framtoning och Fritz Lang låter ofta bilderna tala för sig själv. Då polisen intensifierar jakten på mördaren försvåras de ”vanliga” kriminellas möjligheter att begå brott. Det är ju poliser överallt och man vänder upp och ned på kända tillhåll för brottslingar.

De kriminella gängen beslutar sig då för att ”hjälpa” polisen att finna mördaren då det annars stör deras verksamhet.
De har ju också ett stort nätverk med iakttagare och tjallare som så småningom kommer mördaren på spåren. Han grips i en fabrik där han gömt sig och förs inför de kriminellas egen domstol. Så långt som att överlämna honom till polisen ville man inte gå. Vid ”rättegången” som leds av gangsterledaren, spelad av Gustaf Gründgens, anklagas Hans Becker för barnamord.

14
Publiken, som är gatans folk, piskas upp i lynchstämning. Mördaren Hans Becker åberopar § 51 vilket innebär att han hävdar psykisk sjukdom och att han inte kan styra över sitt handlande utan önskas placeras på mentalsjukhus.

Strax innan rättegången går överstyr och lynchningen är nära så stormar polisen in i lokalen och griper mördaren samt större delen av publiken som ju också är kriminell.
Det har sagts att Fritz Lang inte ville ha den scenen men det rådande politiska klimatet tillät inga kriminella som hjältar utan polisen måste segra.

Fritz Langs filmer har ofta rört sig kring laglöshet som tema, Dr. Mabuse-the gambler
Dr. Mabuses testamente, The return of Frank James, Fury, Man lever bara en gång, Hangman also die m.fl.
De har ofta en dokumentär prägel och tar ingen tydlig ställning vilket gör att många uppfattat honom som glorifierande av våld och laglöshet.
Joseph Goebbels, sedermera nazistisk propagandaminister, såg filmen M med sin fru Magda och noterade:
”Denna kväll såg jag Fritz Langs M med Magda. Fantastisk! Gör upp med all sentimental humanism. För dödstraffet! Bra gjort. En dag, skall Lang bli vår filmdirektör”
Fritz Lang var dock en av många som senare lämnade Tyskland för att flytta till U.S.A.
Han hade då skilt sig från Thea von Harbou som vid sidan av Leni Riefensthal blev en av Nazi-Tysklands främsta filmare.

I U.S.A. gjorde Lang bl.a . Fury med Spencer Tracy som handlar om en lynchmob och filmen Hangman also die efter manus av Brecht som handlar om mordet på Heydrich.
Langs filmer är i högsta grad sevärda än idag och M har av många klassats som en av epokens bästa filmer.
Filmerna har inte mycket av dagens överdrivna tekniska effektsökeri utan med en lågmäld filmteknik bygger han upp spänningen.

Filmen M blev också det stora genombrottet för Peter Lorre (Laszlo Loewenstein) och hans mycket speciella utseende gjorde att han fick spela roller som en ”udda” person i många filmer inte minst med Humphrey Bogart.

De filmer som lyft upp Fritz Lang till filmhistorien är M, Dr. Mabuses testamente och Niebelungen.
Alla finns på DVD med intressant extramaterial och alla kan bidra till att sätta utanförskap, besatthet och perversioner i ett samhälligt perspektiv.
Unna er en filmkväll.

Lasse Björkdahl