Alexandramannen – en bokrecension
Titel: Alexandramannen. En berättelser om vår tids
största nätsexhärva
Förlag: Svenska Polisidrottsförlaget
Den här boken handlar om Atheer Al Suhairy eller den så kallade Alexandramannen
och hans aktiviteter på internet och dess följder. Han dömdes
av Malmö Tingsrätt år 2007 för ett flertal fall av våldtäkt,
grovt sexuellt utnyttjande av underårig, förförelse av ungdom
och sexuellt ofredande.
Det totala antalet flickor som han utnyttjat i domen var 58 stycken.
Boken är skriven av journalisten Katia Wagner och hon intervjuar sex stycken
av de flickor som utsatts för övergreppen. De flesta hade träffat
”Alexandra” på nätet där de bland annat utlovats
jobb med modellfotografering och eskortservicejobb.
Boken beskriver mycket av det man kallar grooming som innebär att en förövare
långsamt bygger upp en förtroendeskapande kontakt med det tilltänkta
offret. Från den försiktiga kontakten övergår det snart
till manipulation, tjat, lögner och ibland tvång.
I detta fall hade gärningsmannen använt sig av en fiktiv kvinna ”Alexandra”
som var den som skapade förtroendet och vidarebefordrade kontakten till
Atheer Al Suhairy eller FK som han kallades.
Alla flickorna beskriver hur de slogs av att ”Alexandra” förstod
dem och hade en sådan stor förståelse för deras problem.
De berättade om sina svagheter och intressen och ”Alexandra”
gav dem råd och stöd och blev en verklig vän.
Många av flickorna kände tacksamhet och skuld till ”Alexandra”
och ställde därför upp på kunden FK:s krav fast flera fann
det motbjudande.
Genomgående för de flickor som intervjuas är att de hade stora
problem på hemmaplan eller i skolan. De hade behov av vuxenkontakt som
förstod dem och det blev ”Alexandra”.
En stor del av boken ägnas åt en intervju med Atheer Al Suhairy som
fortfarande förnekar att han är ”Alexandra” trots att
hans dator visar det. ”Alexandra” var någon han hjälpte.
Han bär många av de kännetecken som finns hos personer med starka
narcissistiska drag. Ett drag som väl är en förutsättning
för att så systematiskt kunna utnyttja så många. Han
ser sig som närmast oskyldig, utsatt för ett rättsväsende
som styrs av ”politisk korrekthet” detta ord som så många
använder när de saknar sakliga argument.
Han vidgår att han haft sex med minderåriga men att det då
varit på grund av att de uppgav annan ålder.
Han försvarar rätten att köpa sex och ser det som ett bra sätt
att slippa känslomässiga bindningar med alla krav det innebär.
Han ser även fasta förhållanden som ett sätt att köpa
sex bara att det är något mer institutionaliserat.
Han berättar också att han använder tjat som en metod att få
sin vilja fram och tycks se en stolthet i att inte ge upp. Tjejerna får
ju då skylla sig själva eftersom de faktiskt till slut sagt ja.
Intervjun med ”Alexandramannen” visar på en person som inte
förstår felet i sitt eget handlande. Där självfixeringen
innebär att alla normer utgår från honom. Han lyckas förlägga
alla fel utanför honom själv. Missförstådd, utsatt för
andra är hans förklaring. Detta är ett drag som går igen
hos en stor del av sexualbrottslingar och är kanske en förutsättning
för att kunna begå brotten. Att inte se offret som en människa.
Redan 1999 åtalades Atheer al Suhairy av Sundsvalls
tingsrätt för våldtäkt men friades. År 2002 dömdes
han av Gävle tingsrätt till skyddstillsyn för att ha tvingat
en 15-årig flicka till oralsex. Den milda domen motiverades om att han
skulle få en möjlighet att upphöra med sin kriminalitet men
som vi efterhand vet att den snarare uppmuntrade honom. Han hade ju fått
ett kvitto på att brottet inte var så allvarligt.
Att läsa denna bok gör att man inser vikten av att mer skydda barn
från obehagliga kontakter på nätet. Nätet har genom sin
möjlighet till anonymitet snabbt ökat på nätpedofilernas
och sexköparnas möjligheter och intensitet.
Boken visar också på att många unga tjejer idag går
mycket långt i sexuella situationer och att man går med på
sex i situationer när det känns som den lättaste utvägen.
Den visar också på att rättsväsendet var dåliga
på att ge psykologiskt stöd och juridisk hjälp åt offren.
Målsägarbiträdena kom in sent i processen. Tjejerna var till
stor del skyddslösa under förhören.
Den tar också upp aspekten att vuxenvärlden måste förstå
mer av ungdomsvärlden och ta till sig nya normer. Men ibland får
jag känslan av att det kanske vore bra om ungdomsvärlden även
tog till sig en del av vuxenvärldens normer.
På dagens ungdomsmottagningar står ofta skålar med kondomer
framme och vi förstår att det är för att skydda ungdomar
mot klamydia, med föga framgång, och att avdramatisera sex.
Två goda skäl men Atheer Al Suhairy tar fram det som exempel på
att hans leverne är sanktionerat av samhället.
Boken ger en mycket bra inblick i en värld på nätet och i verkligheten
som många vuxna är utestängda från och inte tror att den
finns. Den visar hur en extremt självfixerad person kan utnyttja det och
den lär oss att en förövare kan tålmodigt bygga upp en
förtroendefull relation med offret. En relation där han visar att
han förstår tjejerna bättre än vad deras föräldrar
gör.
Den ”hjälp” tjejerna får i sin frigörelse är
samtidigt ett kliv in i en brutal verklighet.
Det mest problematiska är att tjejer som idag känner sig utsatta av
eller utanför sin familj, sina vänner under en period upplever ”Alexandramannen”
som ett svar på sina behov.
Läs boken!
Lasse Björkdahl