Bokrecension: ”Bevis 6 – Sexuella övergrepp mot barn” av professor Christian Diesen

Jag har valt att recensera professor Christian Diesen bok ”Bevis 6 - Sexuella övergrepp mot barn” (221 sidor). Boken är ett resultat av ett tvärvetenskapligt samarbete mellan representanter för juridik respektive barnpsykiatri. Antologins avsikt är att förmedla ett underlag för forskning, diskussion och utveckling. Min åsikt är att boken förmedlar ett mycket bra avtryck av hur det står till i vårt rättsamhälle idag, avseende sexuella övergrepp mot barn. Som vi alla känner till är det sällan en polisanmälan leder vidare till åtal och fällande dom. Problemet är att det först måste avgöras om övergrepp skett eller inte. Vidare måste det gå att bevisa vad som hänt, vem som var involverad och hur det gick till.

Bokens innehåll delas upp i olika delar. Först ut är doktorand Helena Sutorius med ”Problemorientering vid prövning av sexuella övergrepp mot barn”. Det inledande avsnittet behandlar den rättsliga hanteringen av sexuella övergrepp mot barn. Hon tar upp de problem som aktualiseras beroende på att barn inte kan behandlas på samma sätt som en vuxen. På grund av den särskilda hänsyn som måste tas äventyras både rättsäkerheten och effektiviteten. Samtidigt saknas både kunskap och erfarenhet i vår rättsapparat om hur minderåriga fungerar och reagerar. Sutorius betonar svårigheterna att få fram tillräckligt bra polis- och socialutredningar. Del två utgörs av ”Att utreda sexuella övergrepp mot barn – en lägesbeskrivning ur Stockholmsperspektiv”, skriven av Diesen. Han behandlar handläggningen av polisens förundersökningar gällande sexuella övergrepp mot barn och gör även en koppling till anmälningar avseende barnmisshandel. Tonvikten lägger Diesen på åklagarnas obenägenhet att väcka åtal i dessa ärenden samt problematiken med att få barnförhören att nå upp till den kvalitet som krävs. Den låga kvaliteten beror på att barnet är för litet för att berätta på ett adekvat sätt eller utredarnas oförmåga att bedöma tillförlitligheten i barnets utsaga. Så länge förövaren nekar krävs det idag stödbevisning för att åklagare ska väcka åtal. I avsnitt nummer tre har docent Frank Lindblad, leg. psykolog Malin Holm samt jur. kand. Anna Kaldal skrivit ”Sexuella övergrepp på ett svenskt daghem – några rättsliga och psykologiska reflektioner från en uppföljningsstudie”. Helt kort kan man säga att här tydliggörs tendensen att väcka åtal, samt senare även döma, efter omfattningen av vad den misstänkte erkänt. Det är en intressant beskrivning av hur olika myndigheter, föräldrar och barn reagerat och samverkat vid denna tragiska händelse.

Som författare till nästa del, nummer fyra, står med. dr. Clara Hellner Gumpert. ”Misstänkta sexuella övergrepp mot barn: Psykologiskt sakkunniga och rätten”. Enkelt uttryckt kan man säga att det är en kvalitetsanalys av utlåtanden från sakkunniga med särskild kompetens i psykologi och psykiatri, där underlaget består av tingsrättsdomar och sakkunnigutlåtanden. Det står klart att det finns en hel del att önska beträffande kvaliteten. För närvarande minskar användandet av antalet sakkunniga som utvärderar barnets trovärdighet eller tillförlitligheten i barnets berättelse. Sutorius fortsätter i del nummer fem att skriva om sakkunniga: ”Behovet av sakkunskap och sakkunnigas roll i processen.” Hon belyser fall där sakkunniga och domstol kommit olika slutsatser. Hon konstaterar att det ofta brister i den rättsliga utredningen. Den sjätte och avslutande delen heter ”Bevisvärdering och vittnespsykologisk utsageanalys – metodlikheter och metodskillnader”. Även här står Diesen som upphovsman. Han tar upp problemet med kvaliteten på analyserna samt problemet med att domstolarna verkar anamma den sakkunniges analys och bedömning som sin egen, dessutom utan att granska den tillräckligt noga.

Diesen, Christian, Hellner Gumpert, Clara, Lindblad, Frank, Sutorius, Helena (2001). Bevis 6 - Sexuella övergrepp mot barn. Stockholm: Norstedts Juridik. ISBN: 91-39-20289-5