Bokrecension:

Brustet Hjärta
Christian Diesen och Ingemar Härd
Tre Böckers förlag 2003
ISBN: 91 7029 528-X

Christian Diesens och Ingemar Härds senaste bok är en kriminalroman kring temat pedofili. De har tidigare skrivit flera böcker, bland annat boken Rena händer om maffian i Italien.
Brustet hjärta har sin utgångspunkt i ett mord på en 31-årig man som hittas ihjälslagen på en kyrkogård i Göteborg. Under utredningens gång inträffar flera mord. Det visar sig att flera av de döda ingått i ett läkemedelsprojekt som rör kemisk kastrering.
I boken får man på nära håll följa olika uppslag i spaningarna och där en del också visar sig vara stickspår.
Boken ger en mycket bra och inträngande bild i polisarbetet och i alla de problem som finns att värdera olika spaningstips. Den ger också en rad kunskaper kring anhållande, häktning m.m. och de praktiska problem som finns i utredningsarbetet. Det är också en kriminalroman där det faktiskt är polisen och inte en journalist, rättsläkare, psykolog eller annan person som löser fallen.

Den visar också på hur stickspår kan uppstå när, i det här fallet en kvinnlig åklagare, drivs av en hypotes grundad mer på ideologiska än faktiska skäl får styra men man förstår också hur lätt det är att hamna fel eftersom många fakta kan tala i fel riktning.
Som i alla brottsutredningar hittar man olagligheter även hos de personer som befinner sig perifert i utredningen och där deras olagligheter ej handlar om det aktuella brottet.

Man kan även ana de verkliga förebilderna till fängelset i Göteborg som behandlar sexualbrottsdömda och vem som står som förlaga till den som förespråkar kemisk kastrering.

Titeln brustet hjärta anspelar på ett hjärta som återfinns i munnen på den först mördade och som även dyker upp i andra sammanhang och har en central betydelse i boken.
När upplösningen så småningom närmar sig och alla stickspåren är avförda kan morden knytas till en person som också döms. Men det kvarstår en misstanke om medhjälp som ej kan styrkas och efter det att dom fallit också lämnas därhän och fallet är uppklarat och avslutat.
Som läsare blir man dock överraskad då bokens sista mening plötsligt ger annan möjlig medhjälpare eller åtminstone på något sätt inblandad, vilket även antytts tidigare mer i förbigående.

Boken är i högsta grad läsvärd och av fem möjliga ugglor ger vi den:

Jane Swahn och Lasse Björkdahl
Hammarbo psykiatriska behandlingshem