Några tankar av en socionom vid Vasa BUP, som är Stockholms läns landstings specialenhet för behandling av barn, ungdomar och deras familjer vid misstänkta eller bekräftade övergrepp.

I den allmänna samhällsdebatten kring sexuella övergrepp rapporteras det i medierna på ett tydligt sätt om övergrepp och våldtäkter. Samtidigt har vi under senaste året kommit tillbaka till mitten av 90-talet då vågorna gick heta omkring barnens ljugande och pappor som blev oskyldigt anklagade. Till debatten bör tilläggas att det troligen är ytterst sällan som barn berättar om att de har varit med om vuxensexualitet, speciellt om de är i förskoleåldern. För att berätta allvarliga övertygande lögner som att ”pappa har pillat mig i stjärten” kräver kunskaper om dels vad ett sånt ingrepp innebär och hur man är förtroendeingivande. Det ett barn inte har varit med om kan det inte hålla kvar över tid och inte berätta detaljerat omkring.

Ett viktigt undantag i debatten om sexuella övergrepp var Kalla Faktas program våren 2004 där de tog upp att det också finns kvinnor som utsätter barnen. Det är en infallsvinkel av den sexuella övergreppsproblematiken som behöver lyftas fram. Det gäller både för de barn som utsätts av kvinnor och fortfarande tror att de är ensamma i Sverige om att ha en mamma som ”pillar i snipan” . Men även för att nyansera debatten omkring männen på förskolorna. Det vi i Sverige ännu inte har tagit till oss är att det statistiskt sett är en större risk att bli utsatt av en kvinna på förskolan än av en man, eftersom det är ett kvinnodominerat yrke. Hur många av oss orkar tänka tanken att en rar tonårsflicka som vill arbeta med barn kan vara en person som begår sexuella handlingar mot barn? Idag ökar antalet barn/tonåringar som vågar ringa till BRIS och berätta att de är utsatta av kvinnor och fler vågar söka behandling men inte i den utsträckning som de troligen skulle behöva.

När Vasa BUP startade var det väldigt få förskolebarn som kom för behandling men desto fler tonårsflickor som inte hade blivit trodda och tagna på allvar som barn. Idag, elva år efter att Vasa BUP startade har vi många små barn i behandling vars utsaga och symtom har blivit tagna på allvar av föräldrar och far- och morföräldrar. Det har under dessa år skett en stor förändring bland allmänheten när det gäller respekten för barnens reaktioner och utsagor. Glädjande nog visar det att det verkligen går att förändra värderingar omkring barnens utsatthet, även om rättssamhället inte alltid är med i utvecklingen på samma sätt.
(forts)
20

(Forts. från föregående sida)

De senaste åren har vi sett en ökad medvetenhet i familjer där det uppdagats syskonövergrepp och familjerna efterfrågar hjälp och behandling både för barnen och de vuxna. För några år sedan kunde vi på Vasa BUP ta emot de flesta ungdomar i Stockholms län som efterfrågade behandling efter att de hade begått sexuella handlingar mot barn. Idag hinner vi omöjligt med alla som efterfrågar behandling. Vi har därför fått utarbetat riktlinjer för syskonövergreppsbehandling som ett stöd för våra kollegor inom BUP i Stockholm. Det kan tilläggas att en del forskare tror att syskonövergreppen är den vanligaste förkommande formen av sexuella övergrepp.

Det vi fortfarande saknar i behandlingen är alla utsatta tonårspojkar. De som inte blev sedda och tagna på allvar som barn vågar inte träda fram som tonåringar på samma sätt som flickorna gör. Troligen tar skammen över för att ha blivit kränkt och gör att pojkarna tystnar. Deras skam behöver få en motbild genom att de blir bekräftade i att det inte var deras fel. Som alltid handlar det om att vi alla yrkesgrupper som möter de utagerade, missbrukande, deprimerade, skärande och självmordsnära pojkarna måste våga fråga oss själva först, vad signalerar de. Då först kan vi i samtalet med pojken lyfta upp att, mår man så här dåligt kan det vara så att man har sett mycket våld i hemmet eller själv blivit misshandlad eller att någon rört deras kroppar på ett sätt som de själva inte ville.

Den bakåtsträvande samhällsdebatten till trots så sker det nu viktiga utvecklingssteg för barnen i vårt land. Flera Barncentrum startar eller håller på att startas upp där de berörda myndigheterna börjar samarbeta på en plats dit barnen får komma. Malmö har kommit igång och Linköping och Stockholm ligger i startgroparna.

Det finns även planer på att ansöka om ett nationellt kvalitetsregister för sexuellt utsatta barn och ungdomar (liknande Riksät för er som känner till det). Syftet med ett övergreppsregister är att få en bred beskrivning av klientgruppen, att dokumentera vårdkonsumtion, behandlingsinsatser och -utfall och samverkan mellan myndigheter, att matcha klientgrupp och behandling och att kunna erbjuda metodutveckling för de deltagande verksamheterna. För att citera de som arbetar med planeringen från de olika specialenheterna i Sverige, ”Ett kvalitetsregister är liksom en oceanångare ett stort och komplext system som måste få ta tid att planera och att bygga upp.” (forts)
21
(forts. från föregående sida)

Avslutningsvis är det nu hög tid för att vi i Sverige får några bra barnböcker som kan lära barnen var deras privata gränser går och vad som är fel slags beröring och att det ska berätta när vuxna gör något dumt mot dem. Det finns långtgående planer på två olika böcker. Den ena av dessa böcker har som grundtanke att barnen ska veta lika väl var den privata gränsen går som de vet var skogränsen går på dagis. Barn är väldigt snabba på att tala om när någon bryter mot en ”kollektiv gräns” – en gräns som alla vet gäller för alla – som att man inte får slåss eller vart skogränsen går. Min förhoppning är att vi om 10 år på ett självklart sätt pratar med våra barn i hemmen och på dagis omkring de privata områdena. Därmed kan vi minska förövarnas möjligheter att lura barnen vilket innebär att antalet utsatta barn förhoppningsvis minskar i vårt samhälle.

Miriam Almebäck
---------------------

Pressklipp

Metro 26/4-05: Finländsk man kan ha utnyttjat 445 pojkar i Thailand sexuellt. Övergreppen var dokumenterade.

SvD 4/5-05: 14 personer misstänks för barnporrbrott efter polisens gryningsräd. Förra året tog Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp emot ca 4000 tips om sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi via e-post. Därtill kom tips från polisen i Sverige och utomlands. Idag är det inte ovanligt att ett enda beslag vid husrannsakan hos en pedofil ger 250 000 till en miljon bilder. Normalbeslaget är 50 000 bilder.

SvD 3/7-05: 800 pojkar och 500 flickor i varje årskull beräknas ha prostituerat sig. Manlig prostitution är dold.

Aftonbladet 7/7-05: 61-årig pappa åtalas för att ha våldtagit sin dotter och styvdotter i fyra respektive nio år. Pappan hade filmat övergreppen med en dold kamera.

SvD 20/7-05: 26 % av våldtäkter mot barn under 15 år sker inom familjen, av fäder, styvförälder eller bröder.
25 % av gärningsmännen är ytliga bekanta och 16 procent obekanta.

Stockholm City 14/7-05: 14-åring drogades med hasch och rohypnoltabletter och tvingades att ha sex med en 27-årig man. Han är den förste att åtalas för brottsrubriceringen våldtäkt mot
barn.